Hem > Vinkunskap > Artiklar > Defekter och skönhetsfel på vin

Defekter och skönhetsfel på vin

Publicerad 2005-02-02

Vid en stor provsmakning i Sydney nyligen fann man att nästan vart tolfte vin hade den förödande defekten korksmak. Men det är bara en av de defekter eller skönhetsfel som kan lägga sordin på vinupplevelsen.

Här följer en beskrivning av de vanligaste defekterna och skönhetsfelen som ett vin kan drabbas av. Vill man lära sig känna igen dem ordentligt rekommenderas Le Nez du Vin Les Defauts. Den innehåller de tolv vanligaste vindefekterna.

Defekter
Korksmak

Kännetecken: Korksmak kan beskrivas med ett antal liknelser, som t.ex. fuktskadad källare, ruttnade fisk, våt päls och simbassäng.

Korkskadade viner är en ofta förekommande defekt som kan uppstå av flera olika anledningar. En vanlig orsak är att man bleker naturkorkarna. Klor reagerar med bindemedlet lignin och ger upphov till ämnet 2-4-6-trikloranisol (TCA) som ger vinet korksmak.

Att det hamnar några korksmulor i vinet vid öppnandet av flaskan ger inte korksmak.

Man kan testa om det verkligen är korksmak genom att späda vinet med samma mängd vatten. Smakar och doftar det fortfarande lika starkt är det kork.

Åtgärd: Byt ut vinet. Systembolaget eller seriösa importörer ersätter vinet och eventuella utlägg.

Svaveldioxid

Kännetecken: En doft av svavel.

Vinmakare svavlar sina viner för att stabilisera det och motverka oxidation. För mycket svavel kan förutom svaveldoften ge huvudvärk och leda till att näsan svullnar igen hos känsliga personer.

Åtgärd: Byt ut vinet. Systembolaget eller seriösa importörer ersätter vinet och eventuella utlägg.

Efterjäsning eller koldioxid

Kännetecken: Lätt pärlande med en stickig surmjölksliknande doft.

Vinet har genomgått en efterjäsning efter tappningen på butelj. Jästpartiklar och restsocker har blivit kvar i flaskan efter buteljering och har startat en sekundärjäsning. Koldioxiden blir kvar inne i buteljen.

Vissa viner kan dock vara spritsiga utan att vara defekta.

Åtgärd: Byt ut vinet. Systembolaget eller seriösa importörer ersätter vinet och eventuella utlägg.

Ättiksyra

Kännetecken: Smak och doft av ättika eller salubrin.

Ättiksyrebakterier finns alltid i vin. Vid alltför stor kontakt med syre utvecklas ättiksmak. Det kan orsakas av att korken torkat och släppt in luft. Uppstår också då ett vin stått öppnat under en längre tid.

Åtgärd: Byt ut vinet om korken släppt in luft. Häll ut det i vasken om det stått öppet för länge.

Maderisering eller oxidation

Kännetecken: Vinet blir gradvis brunare och har eventuellt en doft av gammal äppelskrutt.

Om ett vin har en otät kork som gör att det utsätts för syre kan det bli brunfärgat och får en bränd, stickande karaktär. Röda viner får en tunn tegelfärg och en doft erinrande om gammal äppelskrutt. Man säger också att vinet blivit överoxiderat. Vissa viner tillverkas dock så att de ska bli oxiderade, t.ex. Sherry. Oxideringsrisken är det främsta skälet till varför man svavlar viner vid tillverkningen.

Åtgärd: Vinet är ofräscht och har tappat sin typiska karaktär. Bör inte drickas.

Merkaptan

Kännetecken: Luktar som ruttna ägg.

Denna vindefekt bildas om vinmakaren inte sett till att få bort rester av t.ex. besprutning.

Åtgärd: Byt ut vinet. Systembolaget eller seriösa importörer ersätter vinet och eventuella utlägg.

Skönhetsfel
Mognadsfällning

Kännetecken: Allt från mörka färgflagor till små korn som flyter omkring i vinet.

Ett normalt skönhetsfel som främst förekommer i röda viner som lagrats länge. Röda viner får sin färg av druvans skal som innehåller anthocyaner. Unga röda viner har en blålila färgton som efterhand som vinet lagras mognar och blir tegelfärgad och vid mycket lång lagring med dragning åt orange och brunt.

När ett vin lagras under en längre tid klumpar färgämnesmolekylerna ihop sig och blir till mognadsfällning i vinet. Detta skönhetsfel är vanligast i vällagrade portviner. Påverkar inte vinets smak negativt.

Åtgärd: Dekantera vinet.

Vinsten

Kännetecken: Små kristaller av krossat glas eller som socker eller saltkorn.

Kan förekomma i alla viner som inte kylstabiliserats. När ett vin utsätts för kyla förenar sig vinets syra med vinets kalcium och det bildas ett salt som kallas vinsten.

Numera är det vanligt att viner utsätts för förebyggande kylstabilisering. Det innebär att man innan buteljering snabbt kyler ned vinet till fryspunken. Då fälls vinstenen ut. Därefter är det lätt att filtrera bort vinstenen. Vinsten påverkar inte vinets smak.

Åtgärd: Dekantera vinet (eller låt vinstenen sjunka till botten).

Henrik Alinge

Relaterat

Sök och genvägar

Sponsrade länkar

Om webbplatsenKontakta ossIntegritetspolicyTillgänglighetspolicy© Vinklubben.se 2003-2008